sofiaelisabet

Det finns vissa saker jag är extremt svag för.
En sån sak är bedårade, talangfulla barn, "vanliga" barn funkar också.
Detta skulle kunna tolkas som att min biologiska klocka har börjat ticka,
Men gud nej, så är inte fallet. Men kolla in Connie så förstår ni vad jag menar.
Hon har definitivt "it". Me love.



Annat jag är svag för är choklad, en viss kategori män/killar (ser ett klart mönster) och läppglans. Det där lät inte alls ytligt, tur att jag började med de bedårade barnen. Denna typ av inlägg är i brist på annat tills om en månad, håll till godo:)

Efter att ha sett hur de stackars utbytesstudenterna i Växjö placeras in i de skabbigaste korridorerna på campus och att man verkar ha en tendens att para ihop kineser med andra kineser etc, har jag vissa förutfattade meningar om hur det är att själv bli utbytesstudent och bo på campus på Hawaii. Med detta, i kombination med att jag är så äventyrlig :), som bakgund har jag därför beslutat att fixa boende på egen hand. Det verkar vara lättare sagt än gjort.

Inga problem med att hitta annonser. Finns hur många bra sighter som helst och det finns allt att välja på. Från att bo inneboende hos nån liten tant till att dela hus med ett gäng surfers, vilken jag såklart intend to:)! Nu till det lilla problemet, alla har så förbannat bestämda preferenser om vad för roomate man vill ha.

Antingen ska man va "goodlooking gay", "Japanese" osv osv osv. What about a swedish, laidback, ambitious, funny, sweet, sporty girl in her early twenties? Varför letar ingen efter mig? Härlig självinsikt där men ärligt talat, hur petig ska man va? Well well, jag letar väl vidare efter mitt beachhouse fyllt med trevliga osvenska människor som ska kunna surfa och va roliga men samtidigt oerhört drivna och karriärsugna. Kan väl inte va så svårt att hitta? Just de glömde, vill helst inte betala mer än 600$. No problems, huh?

Efter en lång process är äntligen visumet kirrat.
Börjar mer och mer undra vad det är för land jag ska åka till egentligen.
USA är weird. Säkerhet okej, men kom igen?!
Det måste finnas smidigare sätt.
Frågor som "har du kunskaper om hur man framstället kärnvapen?", "Är du med i en terroristorganisation?" och "har du varit prostituerad?". Är det någon som snällt kryssar JA?
Jaja, såg tydligen inte så farlig ut.
Intervjun tog högst en minut.
De tog fingeravtryck och frågade vad jag skulle göra.
Jag sa som det var, plugga marknadsföring/reklam.
"Det ska du inte alls!", säger gubben i luckan och såg ut som en sur amerikan.
"Du ska plugga surfing!" sa han sen och var hur nöjd som helst efter att ha skrämt livet ur mig.
Men tänk så rätt han hade. Jag ska lära mig surfa! Käcka de där amerikanerna ändå.